största än så länge

En del av er har hört av sig och undrar vad som är den största grejen jag upplevt i hundträning. Jag har funderat och funderat. Med Disa vet jag inte om jag kan säga ngt än, hon är ju inte så gammal. Men ska man säga ngt så är det när duktiga personer i vallningen (som Anna) säger att hon är en grym hund! Ger mig mkt press, eftersom det är första gången jag har en vallhund, men det är extremt roligt.
-
Så det största jag upplevt... Jag skulle säga att det är tre saker. En i lydnaden, en i agilityn och en allmänt. Alla (naturligtvis) med min stjärna Wilma - hon är underbar!
-
lydnaden: De som inte sett oss när vi tränat kan inte inse storheten i detta totalt. Vi tragglade med fritt följ i nästan 6 år. Det funkade inte, inte alls, hon sackade, föll efter, stannade och ja. Så på en tävling förra året, för en tuff och petig domare (enligt de som tävlar mkt), går vi och sätter en tia i klass 2 på fritt följ! Det var stort! Förmodligen det största, wow, vilken känsla det var. Inte så mkt tian som att gå det fria följet och känna hur hon kändes. Oh ja!
-
agilityn. Vi höll på och tränade i över ett år utan att någonsin lyckas det minsta. Vi diskade oss alltid, om vi ens kom över alla hinder, allt som oftast kom vi 5-6 hinder sen försvann Wilma till mamma. Ja, tro det eller ej. Så sa jag såhär: Nej, jag lägger av, det är INTE kul! Wilma gillar det inte, så varför ska jag fortsätta? Mamma övertalade mig att köra en tävling till som jag ändå anmält mig till. I Forserum så det var inte ens långt. Okej då sa jag, men sen är det slut.
Då släppte det (sådär som vi säger till alla er nya att det plötsligt bara gör). Det var öppna klasser och många duktiga hundar med. Wilma tar klivet upp till engagerad, och vi vet ju alla att när hon vill då kan hon. Vi gick hem med 3 1:a placeringar och en 4:e på fyra lopp. Ja, det trodde jag aldrig!
-
wilma 12 okt
-
Allmänt då: Jag var på kurs för Dennis, en väldigt duktig kille som pysslar både med hundar och hästar. Han sysslar med ledarskap - om du tänker NH, natural horsemanship, alltså samarbeta med hästen (och hunden) utifrån deras språk och signaler. Jätteduktig kille som sysslar mkt med problemhundar och har nått resultat som jag inte sett många andra få. Han har, som alla andra, sina bestämda åsikter, som att agility är lek. Ja just det, men i alla fall. Grymt duktig på det här med hund är han.
-
Jag gick en kurs för honom en lördag för att lära mig mer om problemhundar och att samarbeta med min hund. Efter 1½ h praktik och 1h teori tittade han på mig och sa: Kom gärna tillbaka, men ta då med dig en annan hund, för jag har inget mer att lära er som ekipage. Ja, vad ska man säga - blev jag glad? ja! Det där speciella samarbetet tar grymt mkt arbete och Wilma var 7-8 år när vi fick kommentaren och man kan ju säga att vi INTE startade på den nivån. Men det kändes skönt att få bekräftelse på allt hårt slit! Och som jag sagt tidigare:
-
Wilma är en klippa och en stjärna! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0